septemberbebis

Tisdag den 21/9 2010

Redan när jag lämnat barnen strax efter kl 08, känner jag att jag har sammandragningar ganska ofta och ganska hårda, det här är inget konstigt eller ovanligt och jag tycker det är bra att min kropp förbereder sig. Jag tar bilen in till Tierp och handlar en 15-kilos säck hundfoder och en bal toapapper på Granngården, åker vidare till Lidl och storhandlar mat. Lite småjobbigt o handla när magen blev så stenhård så ofta, men jag är envis och det gick ju! :) När jag kom hem stod mamma som en räddande ängel hemma hos mig och hjälpte mig in med varorna! Vi tog en lunch tillsammans och sen var det dags att hämta Ida, vi åkte hem till svärmor o svärfar och tog en fika, Erik kom direkt dit efter jobbet och vi började klocka sammandragningarna som kom punktligt var tionde minut. :) Jag trodde inte riktigt att det var på gång för jag hade inte ont, bara stenhårda sammandragningar....

kl 21.

Var precis som att kroppen väntade på att Elias och Ida skulle somna för natten, för efter det, ungefär kl 21, började jag känna av värkar!! Erik kom ner till vardagsrummet strax före 22 och då sa jag åt honom att skriva upp hur ofta dom kom. Jag har under tidigare förlossningar haft väldigt korta värkar men ofta och det var lika nu. Kom ca var 5:e minut. Sms:ade lite med mamma, pustade, sprang o kissade stup i kvarten, vid 23-tiden ringde jag förlossningen och sa att jag nog kommer in under natten.
Tog en varm dusch, och vid midnatt satt jag och Erik och åt rostade smörgåsar och drack varm choklad, då kom också mamma som inte stod ut längre med att vara hemma och försöka sova. :)

Ca 00:20 ringde Erik taxi, och den kom direkt. Jag ville egentligen vara hemma ett tag till, men eftersom vi har 7 mil till sjukhuset och jag var nyfiken på om jag var öppen överhuvudtaget så åkte vi.
Jobbig resa in med en jätteförkyld taxi-chaufför som inte alls tänkte på mig när han kom in i stan, tvära svängar och kraftiga inbromsningar är mindre kul när man är i det här stadiet!

Kom in 01:15 inskrivning och därefter CTG i 20 minuter och fick träffa tre härliga tjejer: Barnmorskan Sissel, BM-studenten Sina och Usk Sara...
Andningen och värkarna gick jättebra hela tiden, kände mig stark och positiv. När det var dags att ta bort CTG:n hade värkarna förändrats och Sissel tyckte det var bäst att byta kläder och byta till ett förlossningsrum. Jag skrattade nästan åt henne, pga att jag har spenderat ca 10 timmar inne på förlossningen dom andra två gångerna och bara var öppen 3 cm båda gångerna när jag kom in. Så jag trodde ungefär samma nu också.
Väl inne i förlossningssalen undersökte dom mig äntligen och då var jag öppen 6-7 cm!!!!! Kl var då ca 02:30.
Var problem med att få in lillemans hjärtljud så efter en stund bestämmer dom sig för att sticka hål på hinnorna och sätta en skalp-elektrod. Värkarna blir hela tiden mer intensiva, men jag är klar i huvudet och fortfarande positiv. Dom förbereder elektroden och gör sig klara, undersöker igen och Sissel säger att jag nu är öppen 8 cm, sticker hål på hinnorna 02:56 och kl 03:00 (22/9) är han UTE!!! Ingen hann med o fatta någonting, och jag hade bara två längre krystvärkar!
Oscar var ute!! Jag sa åt Erik o dubbelkolla att det var en pojke och att hämta kameran! Lillen mådde väldigt dåligt i magen så det tog en liten stund innan han började skrika och han hade bajsat rejält i vattnet. Men så fort han började skrika så blev han rosa och fin i färgen!

Appropå vatten, så var det vatten ÖVERALLT! :D Erik och barnmorskorna stod och trampade i fostervatten och jag var dyngsur och hade sjukhustrosorna kvar runt ena fotleden, elektroden som nyss var ditsatt satt som berget när dom försökte få lös den igen!

Efter att ha väntat en halvtimme på moderkakan så kom den äntligen ut, fullständig. Blev undersökt och sydd med två stygn.

Sen blev det äntligen lugnt och vi fick njuta av vår pojke, fika och försöka fatta att förlossningen var över! Trodde som tidigast att det skulle vara klart vid 07 på morgonen. Och när vi kom upp på BB strax före 07 och jag ringde mamma så var hennes första kommentar också att: Det kan väl inte vara klart än!! :) hi hi

Stannade drygt ett dygn på BB pga att han hade bajsat i vattnet. Allt kändes jättebra och jag har inte haft så ont förutom grymma eftervärkar som fortfarande inte riktigt gett med sig! Nu efter tre dagar har jag kännt mig lite låg, men det går över. Hormoner är ju hormoner!
Varit lite krångel med amningen men vi är envisa och jag är övertygad om att det kommer funka bra! Han är så duktig och såå fin!!!

Elias och Ida kunde inte vara stoltare och mer snäll emot honom! Underbara barn!!!

Bortsett från att Oscar mådde dåligt inne i magen innan han kom ut så var detta en drömförlossning!!! SÅ nöjd!!!..Nu är familjen Jensen komplett och det känns fortfarande helt rätt att det här var sista gången jag födde barn!


OSCAR Ole Hemming Jensen 3840 g och 51 cm lång


Kommer uppdatera den här bloggen en gång till med lite mer bilder och sen kommer jag avsluta den och gå tillbaka till min gamla!

Efter 3 dygn (igår alltså) hade jag gått ner 9 kilo...nu är det "bara" resten kvar!!! ;)

Nu hoppas jag att lille älsklingen är hungrig för nu sprängs mitt bröst snart! ;)